Bostadsbristen har i Sverige nästan blivit kronisk och det drabbar i hög grad unga vuxna som är redo att påbörja sitt liv, men som hålls tillbaka eftersom det varken finns tillräckligt mycket bostäder eller tillräckligt billiga bostäder att köpa eller hyra.
Den brist på bostäder vi har i Sverige beror uteslutande på en vilja att hålla uppe priserna på både hyresrätter och bostadsrätter. Det handlar helt enkelt om utbud och efterfrågan. Genom att inte bygga tillräckligt många bostäder för att täcka det faktiska behovet kan man pressa upp priserna och ta ut extra höga hyror och avgifter. De som tjänar på det här är uteslutande ägarna medan vanligt folk fastnar med lån på flera miljoner eller med enorma hyror som ska betalas. Situationen är extra svår för landets ungdom.
Boverket beräknade 2017 att fler än 200 000 ungdomar ofrivilligt bor kvar hemma, trots att de skulle vilja flytta till något eget. De hålls tillbaka i livet eftersom de själva inte har råd att köpa en bostad, för att de inte har föräldrar som kan gå in och bidra till ett bostadsköp eller för att deras kötid i bostadsköerna är för liten. Här gör sig också klassamhället påmint: den som saknar välbärgade föräldrar hålls i mycket högre utsträckning tillbaka på bostadsmarknaden.
Av de som har ett eget boende har nästan 200 000 ungdomar ett otryggt andra- eller tredjehandskontrakt, bor hos kompisar eller har löst sin boendesituation på något annat tillfälligt sätt. Den osäkra tillvaron på arbetsmarknaden, där många jobbar i osäkra anställningar, kompletteras av en osäker tillvaro på bostadsmarknaden också.
En tredje grupp unga, vars boendesituation är svår, är studenterna. Runt 100 000 av alla ungdomar bor i studentlägenheter. Dessa sitter man relativt säkert i under studietiden – förutsatt att man inte hamnar efter i studierna – men därefter kastas man ut i samma problematik som övriga ungdomar. Även den ekonomiska sidan av studenternas boende är problematisk.. Lånen från CSN måste ofta till mer än hälften användas på hyran, vilket tvingar många studenter att jobba extra för att dryga ut sina inkomster. Detta sker också ofta i otrygga anställningar.
Av Sveriges alla ungdomar är det färre än hälften – 48 procent – som har ett eget boende, både i hyres- och bostadsrätt. Det är en kraftig minskning sen 1997, då fler än 60 procent hade ett eget boende. Kostnaderna för boendet är ofta väldigt höga, samtidigt som de ungas ekonomi ofta är svagare än andra gruppers i samhället. Bostadsbristen tvingar människor att ta det boende som de får, vilket gör att hyrorna och priserna kan pressas upp – ju desperatare människor är, desto mer pengar finns att tjäna.
En person i en nybyggd hyresrätt lägger mer än 50 procent av sin inkomst på hyran. I extrema fall tvingas ungdomar lägga uppemot 70 procent av sin inkomst på hyran. Det gör också att man är mycket mer benägen att acceptera sämre villkor på sitt arbete – det finns absolut inget utrymme att göra sig obekväm. Då försvinner arbetspassen, man blir inte längre inringd och i värsta fall får man gå. Det är en ohållbar verklighet.
Hela situationen passar hyresvärdarna, bostadsbyggarna och företagarna som hand i handske. Deras intressen är rakt motsatta ungdomens intressen och visar att samhället som det ser ut idag är totalt oförmöget att tillgodose den moderna människans behov.